just sing little darling, sing with me....
First Aid Kit, igen? vad har hänt?
de har släppt en fantastiskt bra skiva. bara det.
and I'm a goddamn fool, but then again so are you...
a falling star fell from your heart and landed in my eyes...
allt efter detta är bara bonus. nu begär jag inte mer (fast det får givetvis komma mer).
jag är övertygad och tackar Luger för fantastiska bokningar.
varv på varv i ett elljusspår, samla fart i flera år
jag såg P3 Guld igår. insåg att jag lever i ett parallellt universum när det kommer till musiklyssnande om man jämfär med P3s lyssnare. ärligt visste jag kanske bara vilka hälften av alla nominerade var. med tanke på vilka grymma skivor Lykke Li och Anna Ternheim har släppt i år blev jag både besviken och chockad över vilken dålig uppskattning de får.
noterade även att Norrköpings"bandet" Den Svenska Björnstammen fick hela två priser. ett band som jag varken lyssnar på eller tilltalas av, men det är himla kul att Norrköping har lyckats börja producera mer och mer inom kategorin "pop" (med diverse prefix). och som vanligt är det ju så (när man kommer ifrån en mellanstor stad) att jag känner någon som känner någon som är med i bandet. intressant var även Krunegårds nya låt (som jag tydligen hörde live i somras) som jag faktiskt gillade. inte bara för att han sjöng om både Sandbyhov (område som kanske är mest känt för ett stort äldrevårdskomplex) och elljusspåret som jag själv "sprungit" (eller snarare gått) utan för att den faktiskt var rätt catchy.
och min årliga höjdpunkt med hela galan har tyligen försvunnit. det där sammarbetet som brukar var så himla bra. helt borta. så lite nostalgi är väl på plats.
and the side of me that is kind...
Jag har tidigare nämnt att jag älskar la blogoteque. den här videon är helt i samma anda och inte nog med det är låtarna (speciellt den sista) är grymma och filmen sådär härligt indie, råkar hjärnan bakom musiken (och gitarren och sång) var min ytterst begåvade vän Jorge. åh, va jag hoppas att han blir något stort. snart.
no time for regrets...
Hello Saferide var en trevlig bekantskap, men tyvärr klickade aldrig mellan mig och Säkert!. men när Säkert! sjunger på engelska (är Annika Norlin Hello Saferide igen?) blev det ju bra igen. Åh, va fin den här låten är.
…and at once I knew I was not magnificent
årets Way Out West bokningar har ju varit fantatiska. och då har de bara börjat att släppa artisterna. efter några år av (enligt mig) inte så jätteintressanta headliners lovar ju de två första något riktigt bra. Keep It Coming, Luger!
Underbara Feist och Bon Iver!
I leaned on the wall and the wall leaned away...
snart fyra år senare och den är fortfarande bäst. hur än konstigt det än må vara så är The National kanske det viktigaste bandet i mitt liv. inget annat bands eller artists musik har varit så närvarande i mitt liv i både upp och ned gångar. och så viktig. och hur många fantastiska låtar de än må göra, så är Slow Show alltid nummer ett.
"you know I dreamed about you
for twenty-nine years before I saw you"
