"Seek and ye shalI find"
Redan som barn förkastade jag gud. Jag minns att jag hade sätt ett avsnitt av Lotta på Bråmakargatan och hur hon bad till gud när hon skulle gå att lägga sig. Jag försökte be och efter 2 minuter av koncentration gav jag upp. Det kändes ganska löjligt. När jag fick min "barnens bibel" tror jag inte att jag läste en sida, ännu mindre var jag intresserad av den. (förövrigt blev den en del ett försök att göra en hemlig bok, som jag hade sätt på HAJK. blev dock inte så lyckat). Jag tyckte att det var ganska idiotiskt att tro på gud under en del av min tonårstid.
Det där med religion är ju rätt intressant. Visst har jag en förståelse att människor vill söka en förklaring och ha en tro på det där oförklariga. Men under mina levnadsår har jag blivit mer och mer övertygad humanist.
De människor som får en "uppenbarelse" och börjar tro på gud, tro jag inte handlar om att hitta något oförklarligt. Att inte tro på gud är ett sätt att erkänna för sig själv att man faktigt accepterar att det finns den del oförklarliga saker här i livet. Precis som mycket annat finns det inte svar på alla frågor, men tror jag på vetenskap.
När jag hör en låt som Someone to Watch Over Me med Martha Wainwright kan jag ju ärligt säga att jag tror att det finns någon som tittar till mig då och då. Inte någon som jag kan påverka eller be till, utan en människa som verkligen finns där för att hon bryr sig, som en själ, inte nödvändigtvis en levande människa. Jag har alltid kallat henne Inga. En kvinna som jag aldrig träffat eller känt, men är en del av mig. En farmor som aldrig blivit kallad farmor.
Det där med religion är ju rätt intressant. Visst har jag en förståelse att människor vill söka en förklaring och ha en tro på det där oförklariga. Men under mina levnadsår har jag blivit mer och mer övertygad humanist.
De människor som får en "uppenbarelse" och börjar tro på gud, tro jag inte handlar om att hitta något oförklarligt. Att inte tro på gud är ett sätt att erkänna för sig själv att man faktigt accepterar att det finns den del oförklarliga saker här i livet. Precis som mycket annat finns det inte svar på alla frågor, men tror jag på vetenskap.
När jag hör en låt som Someone to Watch Over Me med Martha Wainwright kan jag ju ärligt säga att jag tror att det finns någon som tittar till mig då och då. Inte någon som jag kan påverka eller be till, utan en människa som verkligen finns där för att hon bryr sig, som en själ, inte nödvändigtvis en levande människa. Jag har alltid kallat henne Inga. En kvinna som jag aldrig träffat eller känt, men är en del av mig. En farmor som aldrig blivit kallad farmor.
