the songs that I have sung, the wonders I've seen...
Sitter i ett mörkt rum och lyssnar på Antony & The Johnsons och minns den underbara konserten i fredags. Så inspirerad och berörd var det länge sedan jag var. Way Out West (WoW) uppfyllde alla förväntningar plus lite till.
Att recensera alla konserter är att ta vatten över huvudet. Men några små kommentarer om några av konserterna är väl på sin plats.
Bon Iver
Trodde inför konserten att jag inte hört så mycket av honom,
men inser efter tre låtar att jag faktiskt har hört hela hans skiva
några gånger. Dock växte han i och med konserten lite extra.
- Min konsertfavorit: For Emma (live från WoW)
BeirutVar lite rädd inför konserten att jag skulle ha för höga förväntningar, men när konserten väl satte igång var lyckan gjord och jag tror inte att jag förstod att jag verkligen hade sätt dom när konserten var över.På tåget hem kom jag på mig sitta och le medans jag lyssnade på
- Min konsertfavorit: Cherbourg (live från WoW)
Band of Horses
I ett år vad Band of Horses "Is There A Ghost" för mig.
Sedan insåg jag även att "Funeral" och "No One's Gonna Love You".
Efter konserten är de ett fint festivalminne med en
massa underbara låtar dock var nog
- Min konsertfavorit: Funeral (live från WoW)
Antony & The Johnsons(med Göteborgs symfoniorkester)
Hade nog önskat orkestern hade fått tagit i lite mer än vad de gjorde och
att låtarna inte hade varit så om arrangerade som de var,
utöver det var Antony lika underbar som jag hade hoppats.
Han grät nästan, jag grät nästan. Det blir nog inte finare än så.
- Min konsertfavorit: Cripple & the Starfish (live från WoW)
Andrew BirdHade sett fram emot visslingarna i kyrkan.
Och visst blev det visslingar, och hans röst var bättre live än på skiva.
Andrew Bird och den akustiken som kyrkan har var en perfekt kombination,
han borde överväga att spela alla konserter i kyrkor framöver.
- Min konsertfavorit: Tables & Chairs och A Nervous Tic Motion
of The Head To The Left och Oh No (live från WoW)
Patrick WolfLäste någon som jämförde honom med David Bowie,
jag tror dock att Patrick Wolf är en aningen vildare.
Härliga låtar blir en härlig konsert.
- Min konsertfavorit: The Magic Position (live från WoW)
My Bloody ValentineVad säger man om ett band där 2 av de 4 medlemarna sjunger något inte en människa hör?
Behöver de sjunga? My Bloody Valentine är en ljudmassa där musiken verkligen känns. Sista låten som var 16 minuter där ca 10-12 minuter var ett eller två ackord var inte bara konstig utan även rebelliskt och en aning punkig. Mycket intressant upplevelse
- Min konsertfavorit: ? Men tanke på att det var helt omöjligt att höra vad de sjöng blev det lika omöjligt att lista ut vad de spelade för låtar. Men det lät ungefär så här
Final FantasySista konserten började 01.30 och det var definitivt en av höjdpunkterna. Final Fantasy är en blandning mellan Patrick Wolf och Andrew Bird, fast med det där vakra som Antony & The Johnsons har. Även om jag riktigt trött hela konserten (och nästan höll på att somna) var det en riktigt vacker konsert.
- Min konsertfavorit: This Lamb Sells Condos (live från WoW)
Andra kommentarer:
Glasvegas är ett otroligt överskattat band. Längst fram står en sångare som tror att han är en rockstjärna. "Idol-Johan" är mer rockstjärna än den sångaren. Slakten av den otroligt bra låten "Everybody Gotta Learn Sometimes" gjorde inte saken bättre. Nej, Glasvegas är inte så bra som alla säger. De är ett mediokert band som inte hade fått spela på Way Out West om de inte varit så hypade, de hade inte ens varit kända.
Det här är en bra cover:
Beck - Everybody's Gotta Learn Sometimes
