If your life is a leaf that the seasons tear off...
Som jag tidigare deklarerat i bloggen föredrar jag Cohen covers framför orginalet själv. Inte för att Leonard är dålig på något sätt, utan snarare att det finns bättre sångare. Lite som Neil Young och även Bob Dylan i vissa fall.
och så såg jag reklam om en skiva med skandinaviska artister som ska göra Cohen. Min första reaktion var: nej, nej, nej! Antigen så gör man en bra Cohen cover eller så slaktar man den. Det finns inget mediokert i Cohen-cover-himlen.
Så in på spotify och lyssna på skivan. Den skandinaviska prägeln kan man diskutera. av 16 spår är det 11 svenska, och då är jag osäker på vilka de resterande artister är. och då har jag inte räknat in Ane Brun som är norska, men mer eller mindre klassas som svensk (då hon bott i Sverige i alla fall 10 år).
Skivan är överraskande bra. Även skräkartisterna (såsom Jan Malmsjö, Bo Sundström, Michael Wiehe) är bra. och att Malmsjös SVENSKA version av dance me to the end of love (som på svenska heter just dansa med mig till kärlekens slut) skulle vara en av de bästa låtarna på skivan är för mig ganska imponerande.
Andra bra covers är: Lars Halapis Sister of Mercy (han låter ruskigt lik Cohen själv), Ane Brun gör ännu en bra cover i Ain't No Cure For Love och Olle Ljungström gör verkligen sin egna tolkning av min personliga favorit Chelsea Hotel #2. och bara få höra det så ofta slaktade mästerverket Hallelujah helt instrumentalt är också befriande (även om det definitivt finns bättre versioner).
och så såg jag reklam om en skiva med skandinaviska artister som ska göra Cohen. Min första reaktion var: nej, nej, nej! Antigen så gör man en bra Cohen cover eller så slaktar man den. Det finns inget mediokert i Cohen-cover-himlen.
Så in på spotify och lyssna på skivan. Den skandinaviska prägeln kan man diskutera. av 16 spår är det 11 svenska, och då är jag osäker på vilka de resterande artister är. och då har jag inte räknat in Ane Brun som är norska, men mer eller mindre klassas som svensk (då hon bott i Sverige i alla fall 10 år).
Skivan är överraskande bra. Även skräkartisterna (såsom Jan Malmsjö, Bo Sundström, Michael Wiehe) är bra. och att Malmsjös SVENSKA version av dance me to the end of love (som på svenska heter just dansa med mig till kärlekens slut) skulle vara en av de bästa låtarna på skivan är för mig ganska imponerande.
Andra bra covers är: Lars Halapis Sister of Mercy (han låter ruskigt lik Cohen själv), Ane Brun gör ännu en bra cover i Ain't No Cure For Love och Olle Ljungström gör verkligen sin egna tolkning av min personliga favorit Chelsea Hotel #2. och bara få höra det så ofta slaktade mästerverket Hallelujah helt instrumentalt är också befriande (även om det definitivt finns bättre versioner).
jag har varit vid Chelsea Hotel. Stort.
det är lika stort för mig som för kristna som åker till Vatikanstaten.
Det är magiskt, har en massa historia och
har en ande som främsta "trademark",
med den enda skillnaden är att Chelsea Hotels ande faktiskt har existerat (läs: Nancy Spungen).
