det är läskigt hur fort tiden går. hur 3 år kan känns som en evighet och samtidigt så nyss. jag tog studenten för 3 år sedan. jag minns mycket. jag minns den där konstiga känslan när jag nyss hade sprungit ut och en bekant frågade mig hur det kändes. jag minns att några tårar började fällas och svarade "bra". jag hade aldrig föreställt mig att gråta på min student. men det gjorde jag. minst 2-3 ggr. pappa höll tal och både han och jag började gråta. någon som jag har väldigt svårt att göra inför andra människor. men det var tårar av glädje och lättnad. jag skulle äntligen få börja leva mitt liv.
mycket har hänt sedan min student.
hade jag valt en utbildning på tre år så hade jag kunnat börja jobba till sommaren. scary.
men jag ska alltid vara så udda och jobbig och aldrig nöja mig, så jag läser nog några år till.
men jag har lyckas med en kandidat hittills, det är ju inte helt fel.
personligen har det hänt ganska mycket med mig också sedan studenten.
men så blir det ju när man slängs ut i det verkliga livet och flyttar hemifrån och börjar jobba och plugga.
man växer upp. gör misstag. och lär sig. för det kan man aldrig sluta göra. lära sig alltså.
man behöver bara
Little Faith.
