jag tror jag hörde nån längst fram ropa mitt namn...
mannen, myten, legenden.
Jag tänkte försöka mig på att disikera lite Håkan Hellström.
Jag tänkte försöka mig på att disikera lite Håkan Hellström.
Det finns en anledning till att jag är extremt allergisk mot svensk popmusik sjungen på gäll göteborgska.
Anledningen till min nästan avsky av denna typ av musik är att de inte är Håkan. För den enda som kan (och enligt mig får) sjunga glada men melankoliska låtar på falsk och gäll göteborgska är
underbara Håkan Hellström.
Av samma anledning som jag avskyr dåliga Håkan kopior är samma anledning till att de flesta gillar dessa typer av band. men vad är det med Håkan egentligen som gör att så många älskar honom?
Anledningen till min nästan avsky av denna typ av musik är att de inte är Håkan. För den enda som kan (och enligt mig får) sjunga glada men melankoliska låtar på falsk och gäll göteborgska är
underbara Håkan Hellström.
Av samma anledning som jag avskyr dåliga Håkan kopior är samma anledning till att de flesta gillar dessa typer av band. men vad är det med Håkan egentligen som gör att så många älskar honom?
Håkan-komponenter
- Han är blandningen av farlig (eftersom att han har knarkat) och snäll.
- Faktumet att han pratar göteborgska är en viktig ingrediens.
- Att han spelat i Broder Daniel möjliggör för alla indie och alternativ människor att öppet erkänna att de gillar honom.
- Att han har Taube och Morrissey som stora idoler är precis lika viktigt för bredden av hans anhängare.
- Faktumet att han inte kan sjunga jättebra gör honom sårbar och mänsklig.
- Tackvare poetiska texter och kombinationen av härliga och medtyckade melankoliska låtar finns en stor målgrupp intäkt. Allt från pensionärerna som gillar hans glada och ödmjuka göteborg-goa-gubben-stil till tonårs- och tjugonågonting tjejerna som är olyckligt kär in honom och tror att han sjunger om dem.
- Någonstans finns där en helhjärtad person som bara är sig själv och gör det han själv vill. En härlig snubbe helt enkelt.
