Rock 'n' Roll Ghost

Lycka. Lyckan.

jag kan se detta klipp hur många gånger som helst. och den fina kombinationen

att vinna den finaste grammyn och få spela Ready to Start efteråt. fantastiskt.
ett sådant där kika 'mainstream-music-ass-moment'.

den bästa kommentaren till nästa klipp beskriver verkligen hur jag kände igår morse.

Arcade Fire - interview after winning 'Album of the Year'

Jag har lyssnat en hel del på soundtracket till filmen 'Once' men har aldrig sett filmen.

igår såg jag den. så himla fin. rekommenderar den varmt.

kände en längtan till Dublin när jag såg Once.  inom en snar framtid blir det en resa i anglosaxisk anda,
som förhoppningsvis andas det där jag är ute efter. några dagar i London väntar. helt själv.
lite läskigt, men rädslor ska man utsätta sig för, annars kommer man inte över dem. 
...och musiknörderi ska det givetvis också bli.

efter den lilla besvikelsen att missa the National i Rotterdam, söker jag nya musikdrömmar här nere.

hittills är en hittad, en riktigt bra sådan. kanske till och med världsklass.

I början av juli i Arras, Frankrike spelar The National OCH Arcade Fire på samma festival, 
Main Square Festival, på samma dag! 

Arras ligger bara 2,5 - 3 hrs från Haag (enligt en fransk vän som kommer ifrån Lille) vilket känns som en otrolig lyx. och ytterligare en fördel är att man kan köpa endagarsbiljetter så jag behöver inte ens hitta boende, utan bara åka hem sent på kvällen eller tidigt på morgonen.

denna gång kommer jag inte vänta lika länge innan jag bokar. för denna gång ska det till mycket för att jag ska missa det. detta kan bli något att se fram emot som en bra avslutning av min vistelse här nere.

kommer aldrig att sluta älska den här låten.

melodin och texten. allt.

det finns något speciellt med att vara i ett annat land och hitta skivor med svenska artister.

och det är underbart att se att se att duktiga artister som Ane Brun faktiskt säljer skivor här i Holland.

...och för mig är det vår nu. idag var det 8 grader och blåst. det är tydligen fortfarande snö i Sverige.

just nu har jag ingenting emot att vara i ett grått Haag (som ibland är blått). 

och by the way, det blir ingen The National. hittade några amerikaner (varav en riktigt stor entusiast av National) och en svensk att gå med, men vi väntade för länge att boka och nu är det slutsålt.
Men nu håller jag tummarna för ett bra WayOutWest i augusti.

Holländska är ett roligt språk.

jag förstår i genomsnitt 1/2 av vad jag läser och 1/4 av vad jag hör.

åh så pratar de jättebra engelska.

och om ni vill följa min resa i mer detalj, check it out.

mitt materiella liv håller på att packas ner i lådor.

mitt fysiska liv är ett enda stort stressmoment.

så mitt i detta tillfälliga, dock organiserade, kaos behövs ännu

en gammal låt och denna är, precis som de andra, lika rolig att titta på

och precis lika finstämmig.

åh vad jag älskar introt till den här låten, ja, hela låten sitter som en smäck.

Klockan 00.00 blir det 2011, och 2010 är då historia.

2010 var ett år av mycket bra musik och en hel del sorg i mitt liv.

det var året då två gubbar, en av dem min farfar och den andra min morfars bror, gick ur tiden.

var av den först nämnas död tog mig extremt hårt. därav har det varit en hel del sorgsen musik.

2011 blir ett nytt år, med förhoppningsvis mycket bra musik, men med lite mindre sorg.

Inom några veckor gör jag precis som fåglarna gör under vintern, beger mig söder ut.

Detta innebär givetvis att bloggen kommer göra lika så.

Jag kommer så gott det går blogga ifrån mitt nya, dock tillfälliga, hem i holländska Den Haag.

året får avslutas och börjas med en underbar klassiker

(som faktiskt råkar vara min mammas och pappas bröllopslåt)

Gott Nytt År!

Julkalendern får avslutas med mitt favoritkörsstycke.
En gång i tiden har jag stått där i kören och sjungit just denna,

den högsta stämman (!) (hur det nu gick till)

anyway, have yourself a merry christmas and may all your dreams come true.

Ett måste dagen innan julafton är

Tim Burtons 17 år (!) gamla The Nightmare Before Christmas.

Min absoluta julfavorit, sorgligt vacker och bara Judy kan göra denna rättvis.

Detta var Kates sista framträdande innan sin död.

Kate är förövrigt Rufus mamma.

och detta är den franska versionen av Holy Night.