Rock 'n' Roll Ghost

Kanske var jag lite rädd innan att det inte skulle vara lika bra som i Dalhalla. Att mitt predikande om Arcade Fire som det bästa nulevande livebandet var en illusion. Men det var det inte, det är ett faktum. Trots lite dåligt ljud på några låtar, och att Intervention inte var lika bra som i Dalhalla, så fanns det överhuvudtaget inget att klaga på. Det är magiskt på många sätt, att få leva samtidigt som och se Arcade Fire live är ett privilegium. 

I oktober släpper Feist nytt, Metals är namnet på det nya albumet. Senaste The Reminder var fantastisk på många sätt, men det känns dags att höra lite nytt från kvinnan med den fina rösten. Höst känns förövrigt som en väldigt bra årstid att släppa ny Feist-musik.

min koreanska vän tipsade mig om två "hippa" koreansk indieband som sjunger på engelska.

och visst var det hippa. och bra

det kan inte vara en slump det här med Island och vacker musik.

no more than just pure beauty.

en biljett är köpt till Popaganda festivalen.

så det blir Arcade Fire i år igen. jag vet att de inte kommer göra mig besvikna. detta fantastiska liveband.

och denna gång kan jag sjunga med till låtarna på den senaste skivan.

som de här

(jag blir fortfarande överlycklig när jag ser det här klippet; den genuina lyckan och den fantastiska låten)

jag gillar att hitta låtar som passar till speciella tillfällen.

låtar som jag kan spara på och ta fram när det där speciella tillfället kommer.

jag har två låtar som jag ska ha till min begravning (jo, kanske är det lite konstigt,

men man måste ju tänka på det också)

om min framtid skulle innehålla ett bröllop har jag i alla fall hittat en fantastisk ingångslåt.

så är jag hemma igen. hemma i Sverige. eller om definitionen 'home is were you heart is'

fortfarande gäller, då finns jag lite varstans i denna värld. även om mitt fysiska jag finns i staden

med gamla fabriksbyggnader och de två spårvagnsspåren.

där står jag. mitt i livet, livet som är det där som susar förbi framför ögonen,

det där tåget som jag borde hoppa på.

det var ett tag sedan jag skrev här i bloggen.

tiden rinner iväg här nere och jag måste hinna med så mycket.

jag har i alla fall besökt Paris. en riktigt härlig stad.

att ha Yann Tiersen i öronen åka genom Paris gator, finns det inte mycket som slår.

hann även besöka Pere-Lachaise Kyrkogård, i hela 3 minuter, innan dom helt oväntat stängde.

vilken otur. Hade jag hemskt gärna sett Edith Piaf och Jim Morrissons gravar.

men nästa gång, då ska jag se dem.

nuförtiden lyssnar jag mycket på Kashmir.

när någon påminner en om ett band som man lyssnat en hel del på blir man glad att hitta tillbaka.

För mig har Kashmir bara varit skivan Zitilites, en top 5 skiva i min skivsamlig,

så jag har helt enkelt inte valt att lyssna på de andra skivorna. Vilken miss!

Trespassers är en bra skiva, ingen Zitilites, men åh så bra. 

Favoriterna?

Fleet Foxarna släpper ny skiva. mycket efterlängtat.

lite smakprov.

Åh, varje gång en ny National låt släpps blir jag helt såld.

precis som berättelser om hur man mötte sin vän eller pojk/flickvän för första gången,

finns samma grej med vissa artister och band. Hur man upptäckte dem.

Som hur man upptäckte Elliott Smith.

I början av 2003 hade jag sett en film som heter Keeping the Faith och vid ett tillfälle i filmen
spelades låten Pitseleh. Jag laddade ner låten och lyssnade på den, och hade den i min
mp3 spelare. Inte mer än så. Sedan i oktober samma år så såg jag på
musikbyrån (som jag saknar oerhört mycket!)  och de berättade att singersongwritern
Elliott Smith hade dött. De visade detta klipp, jag kände igen rösten och blev helt såld.
Det är en av anledningarna till att jag älskar Waltz #2 (XO) så mycket.

Min mexianska vän Jorge är också ett stort Elliott fan. Han berättade att han upptäckte

Elliott i en skivaaffär i Malmö. Han gick i en skola utanför Roskilde under läsåret 2003/2004 och

var på besök i Malmö. Han gick in i en skivaffär och började bläddra bland skivorna och hörde
XO-skivan och frågade i kassan vem de spelade. De berättade för honom att det var
Elliott Smith och att han hade bara hade dött ett par veckor innan.

Precis som mig blev han helt såld på denna geniala och anspråkslösa själ.

i måndags skulle min fina farfar fyllt 94 år,

känns lika konstigt varje gång jag tänker på att han inte finns längre.

tänker på honom varje gång jag ser/tänker på

snus, suketter, cykel på tv, Kristianstad, apor, björnar, cirkus, osv, osv.

Åh, vilken stad, underbara Amsterdam! Jag är ledsen Bryssel,

men nu är Amsterdam min favoritstad i BeNeLux.

Eftersom jag åkte till London själv hade jag givetvis öronen fyllda av musik alla dagar.
vissa låtar blev återkommande, var av denna dök upp ofta
och nu känns den väldigt mycket London för mig nu. 
Ser även framemot den kommande Radiohead skivan.

London var precis som väntat hur härligt som helst, även i regn. I'm in love!

Igår var det både min och Mary Lou Lords födelsedag, hon blev 46 och jag 23.

och eftersom vi båda även har "bott" i Camden Town kändes dessa låtar passande.

klyscha att använda denna, men va sjutton, den är ju en grymt bra låt!

det har varit en del musiknostalgi på senare tid, så det är väl på sin plats att tipsa om lite nytt.

som Lykke Li:s nya skiva. riktigt bra. definitivt i klass med första albumet.