Rock 'n' Roll Ghost

Insåg att det har gått hela 7 år sedan jag blev helt fixerad vid Oasis och allt som hörde britpopen till, dock var det ett visst avståndstagande till Blur (alla inbitna britpopare förstår precis vad jag menar).Jag va så Oasis att jag började hålla på Manchester City och tyckte att ett passande special arbete i nian skulle vara att skriva om Oasis. Det kanske inte var en hel slump att de ackorden som jag lärde mig på gitarr var samma ackord som Oasis hade i sina låtar.

... så står jag i skivaffären, 7år senare och inser att jag missat att inhandla Oasis senaste. Framför mig håller jag Oasis senaste album, Dig Out You Soul, i vinyl och i limited edition. Jag kände mig nästan som Hardy Nilsson i Killinggängets Percy Tårar. Det ska vara vinyl.
Så, jag betalade 236 kr för en sprillans ny LP skiva av Oasis. Något som i vanliga fall är ganska otänkbart i mitt huvud då min vanliga gräns ligger på 99 kr för en skiva och max 200 kr om det är något extra. Men som musiknörd tröstade jag mig med att det var ju faktiskt limited edition.
så gick jag hem. visste att kritikerna inte gillade den, för dom gillar inget som Oasis har gjort efter (What's the Story) Morning Glory?.Men även om jag är tydlig partisk i frågan tycker jag att Oasis är riktigt bra. Jag har insett att Oasis aldrig kommer att släppa en Wonderwall igen. Men det har tydligen inte kritikerna. Oasis har gått ifrån bubbelläsk och godis till champange och chokladdoppade jordgubbar. De har mognat och spelar inte britpop längre, de spelar rock. Kanske inte lika lättsmält, men rikigt bra.

Jag är inte 13 längre. Jag lyssnar inte lika mycket på britpop, även om The Smiths är och kommer alltid att finnas i min mp3-spelare.
Men helt ärligt är skivan bra, jag vet inte om det är vinylformatet som gör det, men det är klassisk rock, sånt här trodde jag inte gjordes längre.

Gamla goingar, med den där groove känsla

Earth, Wind and Fire

 September
Fantasy
Boogie Wonderland