Rock 'n' Roll Ghost

Jag spenderade hela min uppväxt i Norrköping. en vacker stad på många sätt. Men trots allt är jag född i Stockholm och under min uppväxt har Stockholm alltid varit den andra staden i mitt liv. Så när jag hör Hoola Bandolas låt "Huddinge, Huddinge" finns det något i mig som länktar till Stockholm. Kanske för att jag är född på Huddinges sjukhus, vem vet, men det är många år sedan jag föddes där, snart 21 år sedan.
Inte nog att Huddinge Huddine är en förträfflig låt, utan en liten kuriosa runt låten är att texten är skriven av en av min pappas kompisar. Han skrev texten och skickade den till Hoola Bandola som tonsatte den. Men han skrev aldrig vem som hade skickat in texten och därför var textförfattaren under många år okänd. För några år sedan kom det dock ut att det var min pappas vän som hade skrivit låten.

27, ett intressant nummer. För många vilken nummer kombination som helst. För andra, lite mer nördiga människor (som jag själv), är det nummer som förknippas med "Club 27". Klubben som är så exklusiv att man måste dö för att vara medlem i den. Jimi Hendrix, Janis Joplin, Kurt Cobain och Jim Morrison är några storheter som är medlemar. De alla dog vid åldern av 27 av diverse olika orsaker. Här är några personliga favoritlåtar från medlemarna i Club 27.

Rapid Eye Movement, eller som de egentligen heter, R.E.M har under många år haft en speciell plats i mitt hjärta. R.E.Ms musik är sådär tillsynes enkel, men egentligen kanska komplicerad. och texterna är lika intressanta. Om det inte är en genuin kärlekssång, så är det parodier eller ironier på den existerande kändisvärlden eller så är det ett inlägg i en politisk debatt. För några år sedan såg jag detta underbara band i konsertstaden Göteborg. Det var en utomhuskonsert som hotade med regn och åskmoln. Men under hela konserten kom inte en droppe regn, förutom i den allra sista låten, Man on the Moon. Det var riktigt vackert, på många sätt.

Pappa ringe imorse och sa att min moster hade fixat biljetterna. Till Madonna-konserten i augusti. Inte för att jag direkt hade henne högst på önskelistan, men det är ju Madonna. Även om jag för första gången kommer att gå på en konsert som jag förväntar mig falsk sång. För det är den bilden jag har av henne live.

Jag och Madonna. Vi har väl aldrig haft ett förhållande, mer en ytlig bekantskap när det kommer till musik,  den bekantskapen innefattar en best of skiva i min skivsamling. Sedan har jag de senaste åren blivit matad med henne genom två av mina bästa vänner som råkar vara både stora Madonna-fans och killar. Madonna har jag mer relation till när det kommer till måleriet i mitt liv. Hela tre tavlor har hon fått vara centrum av.

Till helgen börjar Sveriges största musiktävling. Eller var det Idol som var det? I alla fall, Melodifestivalen börjar.

Som barn var Melodifestivalen en höjdpunkt på året, då det var en magisk kväll där allt avgjordes just den kvällen. Då man fick se framträdandet en gång. Jag har egentligen aldrig gillat upplägget med deltävlingar men jag har valt att se programet ändå. Men när årets deltagande bidrag, dvs. artisterna, presenterades gjorde något som jag borde ha gjort för ett bra tag sedan. Bestämde mig för att inte titta. Jag ska bara se Eurovison Song Contest i år. För det är det enda som är lite intressant och inte innehåller mängder av svenska "artister" som livnär sig på att ställa upp i tävlingen år ut och år in för att senare under året delta i en sommarturné. Jag har verkligen tröttnat på "melodifestivalsvärlden" - det är förutsägbart och tråkigt.

Här är mina sior

• BWO kommer inte att vinna i år heller (och Alexander Bard kommer att tycka att det är skandal och "gråta" ut i Aftonbladet.) och kommer säga att de inte kommer ställa upp i nästa års melodifestival.
• Diverse gamlingar gör comeback och får ett uppsving. Inte för att dom är speciellt bra utan för att alla andra tycker att "det är ju roligt att dom fortfarande kan" och för att de ska "respekteras" eftersom att de har varit med "så länge". 
• Alla kända ansikten kommer att gå vidare, ju kändare desto större chans. Ett eventuellt två bidrag kommer att bestå av "okända" och kommer till finalen. Där kommer de däremot sist.
• Vinner gör Måns Zelmerlöf, inte för att hans låt är bäst utan för att han har gjort "Cara Mia", som troligtvis är bättre en årets bidrag, men rösterna hamnar på honom som en sorts kompensation för att inte Cara Mia vann förra gången.

Nej, jag orkar inte ödsla tid på att se ytterligare en repris av tidigare år. Det är i den stora europeiska finalen allt roligt och oväntat händer. En plastkyckling rappar, en tjockman med diskokula sjunger klubbmusik, en äldre herre med hatt rappar osv. Tillskillnad från den svenska Melodifestivalen finns det mängder av udda pärlor i Eurovision.
Här är några av mina favoriter (överraskande många franska bidrag)